nu har jag tittat på ungefär halva filmen.
och det är väl 3-4 gången jag ser den.
det är nog en utav de bästa filmerna jag någonsin har sett.
edward norton är så jäkla grym i denna film.

men det som jag har tänkt på när man ser denna. som är läskigt.
det är att han är så jäkla övertygande. han kan sina saker, han vet hur han ska göra för att övertala folk.
det som är läskigt, det är att det finns såna människor i verkliga livet. det där är inte bara en film. det där händer på rikigt.
varje dag. en unge som skriver en uppsatts på mein kampf och tycker att boken har rätt, att allt är bra.
fyfan vad läskigt.

fyfan för att vara en sån inbiten person, som tror att vissa färger på skinet är bättre än andra.
när ska folk lära sig att det handlar om personligheter? inte om ens färg.
en idiot är alltid en idiot, vilken hudfärg den än har.
jag har aldrig förstått människor som går runt och kallar folk för blatte och svenne. jag har nog aldrig använt blatte som ett negativt ord. skrikit det åt något. skulle aldrig falla mig in.
i mina ögon, så är folk faktiskt lika värda. som sagt, en idiot är alltid en idiot, spelar ingen roll vilken färg.
det som är mest sorgligt är att median är så bra på att uppmärksamma om det är en svart eller vit som har gjort brotten som dom skriver om. eller nej, om det är en svart. det är inte som att de skriver "en vit man rånade värdetransporten" då står det bara en man, men så fort det är en med utlänsk bakgrund, då blir det en mörk/svart man.
så jävla fel, som om ens hudfärg får en att göra dumma saker.
jag känner mer svenskar(vita) som har gjort idiotiska saker än vad jag gör med utlänska.
jag känner mer svenskar som utnytjar systemen här i sverige (soc, försäkringskassan m.m)

sluta döm hudfärgen, börja dömma personligheterna istället.